Typical d'Aosta

Harald satsar hårt mot mjuka pillows

Så är vi då tillbaka ”hemma” i Alpe d'Huez efter en veckas häng i Aostadalen. En vecka som innehöll det mesta en veckas semester i Italien ska innehålla: stora mängder snö, god mat, trevligt umgänge och ordentlig afterski.

Gänget delar upp linjerna mellan varandra

Efter att snön slutat falla, himlen klarnat och Krister hämtats på en öde tågstation i Chamonix ville vi inget annat än att komma upp på berget och ha kul i den nyfallna snön. Tyvärr ville vädergudar och italienska pistörer annorlunda. Hård vind, stängda liftar och lite väl hög lavinfara gjorde att vi snällt fick hålla till godo med de nedre liftarna i Monterosas skidområde. Men det hindrade inte oss från att ha en riktigt kul dag som avslutades på klassiskt alpmanér med afterski och korvgryta i sällskap med våra favoritlocals Nicolas och Marta.

Markus tar en sväng
förbi Rifugio Guglielmina

Dagen efter hade pistörerna kommit något längre i sitt jobb och säkrat av även de nedre delarna av Gressoneys skidområde vilket gjorde att vi fick tre nya liftar att leta åkning runt. Det är inte en underdrift att detta område ger tillgång till en av de bättre skogsterrängerna i alperna! Dagen gick som vanligt lite för fort och avslutades på liknande sätt som dagen innan även om Ferneten byttes mot ost, korvgrytan mot spaghetti och italienska kompisar mot svenska.

Jenny hittar kallsnö i
skuggan av Stolemberg

Sista dagen och sista chansen att komma upp till de övre delarna av skid- området och chans till något kallare snö vaknade vi tidigt med höga förhoppningar till en relativt klar himmel. Efter att ha hängt på låset till liftkortskassorna blir vi informerade om att allt utom toppliften håller öppet. Vi kastar oss in i gondolen och stakar ut på första bästa åk. En stund senare när vi är tillbaka på toppen visar det sig att två guidegrupper har spårat upp promenaden till ”Balma-åket” som leder hela vägen ner till Alagna. Med en minst sagt taggad Harald i spetsen spänner vi skidorna på ryggan och knatar upp. Efter ett långt åk med i princip samtliga tänkbara snöförhållanden kom vi ner till en serpentinväg som inte i första hand var lämpad för skidåkning. Inget som orsakade några större problem och en rejäl pjäxpromenad på asfalt senare var vi tillbaka vid dalstationen till Alagnas gondollift. Innan det var dags att försöka knöla in all packning och oss själva i Fårrden hann vi med två åk till i riktigt kul snö i rännorna ner mot sjön nedanför Stolemberg. Väl i bilen tog vi oss via Turin över gränsen till Frankrike. En välförtjänt pizza i Briancon senare gasade vi oss upp till Alpe d'Huez där vi mötte upp nästa besökare, Erik.

Nu väntar ytterligare två veckor med förväntat sol och slask innan det är dags att packa ihop för hemfärd.

Vi hörs!

Mirja mot orörd snö

Oscar

Kristin

Krister

Jenny

Kristian på Gressoneys billigaste backrestaurang. 5€ för en kopp kaffe, varm choklad och äppelpaj.

After ski i lägenheten. Fyra sorters ost, kex och rödvin.

Eiras första alpresa med pappa Harald och mamma Mirja

Lilla familjens hyrbil fick ta hjälp av
muskelkraft på väg upp till Gigis restaurang

Trerätters typical d'Aosta middag

Kristin

Kristian

Mirja

Jenny funderar på vägval ned i Salzadalen

Kristian, Oscar, Jenny och Krister tränar
på högersväng, observerade av Kristin

Nog för att italienare är spensliga, men 72 kg i snitt per
person inklusive utrustning verkar väl lite snålt räknat?

Krister

Harald

Jenny

En del åk slutar med smala serpentinstigar

Andra åk underlättas av broar

Parkeringen fungerar som omklädningsrum
innan avfärd mot Alpe d'Huez