Alla som vill ha puder, säg go'da!

Jenny fyller fickorna i Dôme de Petite Rousses

Här kommer ett inlägg som visar hur fel man kan ha när det känns som att säsongen redan tagit slut.

Kristian lägger nya spår

Kollade väderleksrapporten igår kväll för resten av veckan – mulet, snö, regn, mulet, mulet och MUUULET. Vaknade i morse. Tjock dimma. ”Är det sol på toppen?” ”Ja, naturligtvis.” Ironin flödar. ”Tar med kortleken som alternativ underhållning.” Upp i första liften, det föll ju ändå snöblandat regn i byn igår. Har det spruckit upp på toppen? Oj, tydligen! Skidor riktas mot Dôme de Petit Rousses där inga nya spår sedan de vi gjorde i förrgår kan siktas. Djup kallsnö. Gô överraskning att det är än bättre än sist! Markus tar sikte mot en tidigare oåkt ränna, Kx2+J mot några åk mitt emot i samma gryta. Det fotas till höger och vänster och snön yr kring mustascher och goggelsbrännor.

Vädret är nyckfullt, dimman hinner dra in och försvinna ett halvt dussin gånger. Slask i pisterna i systemets nedre delar, vilket kombineras med solsken genom molnen och puder som faller. Märkligt!

Markus gör vattenälgen

Efter en lunch som i all hast intagits vid Rousses-kabinens dal styr vi kosan mot Pyramiden som lockat oss med orörd snö sen snön börjat falla i början på veckan. På Pic Blanc toppen kommer molnen igen och det tjockar till ordentligt. Det blir en ränna ner istället från toppen. Väl nere är himlen åter blå och vi kalkylerar att vi borde hinna hajka Pyramiden, fluffa ner och åka lift hem innan stängning. Hoppar in i liften, men på toppen är dimman åter där. Vi tar istället två åk skiers left om le Tunnel var av vi i det sista får sällskap av ett gäng brantåkarbritter (jo, de finns!). Dagen avslutas med att testa om breda puderskidor är lika dugliga vattenskidor som monoski.

Markus testar en ny ränna

Kristin

Jenny

Kristian jagas av sitt eget sluff

Kristin begraver skidorna

Markus

Kristin