 |
| Öhrn smiskar Le Pyramide |
Värmande sol från en klarblå himmel, få minusgrader och svag vind. Tyvärr har tidigare stormbyar och en allt för hög fryshöjd* transformerat den några dagar tidigare härligt fluffiga snön till vindpackad högt upp och skare längre ned. Detta väder inbjuder dock till mod att våga bege sig på rekognoscering längre ut i periferin, för att bredda portföljen av valmöjligheter vid nästa nederbörd.
 |
| Jenny, Markus och Öhrn |
20 minuters hike från Pic Blanc, högsta toppen inom liftsystemet, börjar åket La Pyramide. 1700 fallhöjdsmeter som vid detta tillfälle började oväntat positivt med icke vindpåverkad nordsidesnö på fält, övergick i flack bristande kartongsnö över glaciär, vindpackad betongsnö genom brant colouir, uppkört puder nedför bred ränna, tre plötsliga svängar kallsnö i böljande landskap, tvärt avbruten av gammalt slask återfrusen till konstnöliknande rivjärnskonsistens bland glesa träd, för att avslutas med redigt uppkörd puckeloffpist. Ett åk som sammanfattningsvis innehöll det mesta, inklusive lunch halvvägs.
 |
| Kristians favoritsysselssättning; studera karta |
Efter en sådan mastodont-nedfärd krävs belöning i form av espresso, cocostoppar och toalettbesök. Fyra liftar senare befinner vi oss tillbaka på högsta toppen. Denna lämnas nu till förmån av ett magiskt vänsterskrå och lite sidesteppande för att nå till en dal liggandes mellan vårt stamhak Sarennedalen och beryktade ”helikopterhämtning krävs”-
Sablatdalen. På papperet erbjuder La combe du Loup 1800 meter fallhöjd, men de facto fås ungefär 900 meter i fallriktningen. Men vilka meter sedan – brett, lättnavigerat och brant! Tyvärr bestod dessa meter till största delen av ett underlag svårt att lägga fotosvängar på, men åket som sådant gjorde ändå ett så pass positivt intryck att det på rak arm blev dubbat till top of line i Alpe d'Huez och en extravisning var tvungen att göras för övriga sällskapet dagen efter.
 |
Markus, Kristian och Öhrn spanar
ned i La combe du Loup |
Under dagen hann även Kongo med att göra en soloåkning i smala colouiren Les Cheminées de Mascles, 500 meter
extremêment difficile 45° et plus. Typiskt i hans smak, med betyget ”det var lite brant”. I och med detta har nu kollektivet genomlevt alla åk i offpistboken (utom ett, ok) som är åkbara under nuvarande snöförhållanden och som inte kräver glaciärräddningskompetens. Förväntan inför nästa dump har aldrig varit större!
Tack för en grym vecka! Ska leta upp nåt lämpligt mårddjur som jag kan offra så ni får lite mer snö.
SvaraRadera