Club Loca brantåkarblogg: Upploppet – en summering av de sista två veckorna i L’Alpe d’Huez

På väg till After-ski!

Tack vare den enorma efterfrågan på blogg-inlägg gör vi vårt bästa för att dra upp frekvensen så här på sluttampen. Denna gång blir det en sammanfattning av vad som hänt de två senaste veckorna.

När vi kom tillbaka från Gressoney var väl den allmänna inställningen att nu blir det nog inte så mycket mer bra åkning. Med våra partyglada kamrater Krister och Erik på besök ansågs after-ski och nattsudd vara ett vettigt alternativ. Tyvärr är resten av gänget, med undantag av Kristian som verkligen försöker, något svårflörtade på flaskan.

Frutcho när den är som bäst

Hur som helst blev det iallafall en ordentlig after-ski! Eftermiddagen började med en ”Dagens” hemma i lägenheten, följt av ett besök på Langleys ”XL After-Ski” där någon, vi nämner inga namn nu, ordnade shots-brickor med bland annat Frutcho (en enligt den beställande sprit-kännaren lokal specialitet som smakade misstänkt likt Fernet).

Limbo-uppvärmning inför semifinalen

En del allmänt damp-beteende och en av Erik ordnad middag senare var det dags för kvällens höjdpunkt: Limbo-tävling! Det kämpades friskt av samtliga men i slutändan stod det mellan två personer, Jenny och Krister. Båda två visade stor talang och enorm kämpaglöd om än med vitt skilda tekniker. ”Finalen” svängde in i det sista men till sist fick Krister se sig besegrad och

Jenny kammade hem den hedervärda segern!

Krister-tekniken går framför allt ut på snabbhet

Jenny klarar semifinalhöjden utan några som helst problem

Kristian&Krister på Langley-hotellets terrass

Efter limbotävlingen tyckte de partyglada att det var dags att testa byns nattliv. Tyvärr visade det sig att vi var ute minst ett par timmar för tidigt, trots idogt bankande på diverse portar blev det hemgång innan ett enda dans-move fått chansen att visas upp. Till saken hör att hela spektaklet, från början till slut, dokumenterades av Kristers kamera. På grund av rådande omständigheter och en allmän censur väljer vi att endast visa en liten del av dessa bilder...

Erik kör en klassiker: en UBÅT!

Kristian lägger första spåret
nerför L'Impossible

Hur blev det med det där med skidåkningen då? Jo, helt ute och cyklade var vi väl inte när vi inte trodde det skulle bli något mer puder, iallafall inte till en början. Under ytterligare ett par dagar med stekande sol och sommarvärme letade vi vidare och hittade faktiskt en hel del kul åkning. Bland annat ett nytt åk som vi numera vet kallas L’Impossible (Det Omöjliga). Det ligger strax norr om det tidigare kända ”Pyramiden” och har antagligen fått sitt namn tack vare sitt branta och minst sagt steniga insteg. När man väl tagit sig förbi böset i början av åket belönas man med ca 500 fallhöjdsmeter rakt i fallinjen på kall glaciärsnö.

Jenny uppskattar den nya snön

När alla våra besökare åkt hem bestämde sig kung Bore för att det äntligen var dags för lite ny snö. Vi tackade och tog emot och fick chansen att avsluta vår resa med fyra riktigt bra skiddagar varav en spenderades i grannsystemet Les Deux Alpes.