Blandade småhopp

Markus kollar in Alpe d´Huez från ovan

Tidigare inlägg på den här bloggen har möjligen fått någon att tro att vi alltid har bottenlöst puder och strålande sol. Det är tyvärr inte hela sanningen. Så vad gör vi då när varenda vettig sväng på berget är svängd och slasket inte är djupare än att en nyutslagen tussilago når genom snötäcket?

 

Jenny gillar tricks från "den gamla skolan"

Joo, vi hasar förstås ner brallorna ett par snäpp, knäpper av oss lavinsändare och ryggsäckar och hänger i parken!



Kongo tittar storögt på sina kamrater i parken


 För att platsa i den så kallade new-school genren inom skidåkning krävs egentligen en hel drös med andra attribut som samtliga i vårt gäng saknar. Men trots goggles utanpå hjälmen och utan några bomulls t-shirts som ens närmar sig pjäxkanten stakar vi runt bland hoppen och har allmänt kul. Att de flesta av oss dessutom är ungefär dubbelt så gamla som genomsnitts ”jibbern” är heller inget som bekymrar oss, det är väl aldrig för sent att lära en gammal hund hoppa?? Det är däremot ett faktum att man inte ska försöka lära de gamla hundarna att raila...

 



... medan Erik väljer att krydda
sina tricks med lite naket.

Per "TJ" Benknäckarn har oxå en del tricks
från den gamla skolan i bagaget...

  


Erika knatar upp....

  


.... för att fila på sina innovativa tricks.




Som gammal puckelåkare vet
Krister hur man beter sig i luften

Erika och Markus gör "spaghetti och köttbullar"



K*2 delar på allt



Kristian



Kristian igen...

Jenny

Kongo

Vad som händer här vet nog bara Kongo...

Markus och Jenny

Kristin och Kristian

Erik

Markus

En annan, klart underskattad, genre inom skidåkningen som vi provade på en av de dagar när all övrig åkning ansågs obrukbar är Monoski! Eller bara Mono som vi lärt oss att det heter i de invigda kretsarna. De flesta skidåkare i dagens samhälle anser att Monoskin inte var mer än en fluga som dog ut efter ett par extremt häktiska år på 80-talet. Efter vår magiska dag på varsin hyrd planka är Kristin, Oscar, Maja, Jenny och Markus rörande överens om att det där med fluga är fel! Till det roliga i historien hör att vi dagen efter sprang på en livs levande Mono-fantast, tillika Sveriges främsta ornitolog. Att Chrille, som han heter, dessutom kom direkt från en Mono-träff i grannbyn Auris gjorde oss inte mindre imponerade... Till råga på allt visade han sig vara en riktigt trevlig prick som vi med glädje delade resten av dagens åkning med.

Markus testar bärigheten i en "Mono"

Jenny visar att det går att jibba på Monoski oxå

vilket även Kristin grejar fint.