Upploppet – en summering av de sista två veckorna i L’Alpe d’Huez

På väg till After-ski!

Tack vare den enorma efterfrågan på blogg-inlägg gör vi vårt bästa för att dra upp frekvensen så här på sluttampen. Denna gång blir det en sammanfattning av vad som hänt de två senaste veckorna.

Bilder från svunna veckor

Kristin i Serre Chevalier

Inför denna resa säkrades tillgång till dubbla digitalsystemkameror utrustade med zoomobjektiv. Detta har lett till att andelen tagna foton ibland har uppgått till 350 per dag. Under många kvällar prioriteras sociala aktiviteter före photoshoppande och bloggförfattande. Således ligger det en hel drös med foton och bara väntar på att få luftas. Här kommer de.

Alla som vill ha puder, säg go'da!

Jenny fyller fickorna i Dôme de Petite Rousses

Här kommer ett inlägg som visar hur fel man kan ha när det känns som att säsongen redan tagit slut.

Blandade småhopp

Markus kollar in Alpe d´Huez från ovan

Tidigare inlägg på den här bloggen har möjligen fått någon att tro att vi alltid har bottenlöst puder och strålande sol. Det är tyvärr inte hela sanningen. Så vad gör vi då när varenda vettig sväng på berget är svängd och slasket inte är djupare än att en nyutslagen tussilago når genom snötäcket?

Vardag på semestern

Fullt normalt after ski-häng i skinnsoffan utburen på balkongen

Ett inlägg om hur livet kan se ut när antalet dagar i rad på en skidort blir fler än det normala antalet semesterveckor på ett år. (Detta är egentligen ett inlägg som skulle publicerats för flera veckor sedan men eftersom vi haft fullt upp med att lägga upp puder-bilder har det hamnat på hyllan...)

Typical d'Aosta

Harald satsar hårt mot mjuka pillows

Så är vi då tillbaka ”hemma” i Alpe d'Huez efter en veckas häng i Aostadalen. En vecka som innehöll det mesta en veckas semester i Italien ska innehålla: stora mängder snö, god mat, trevligt umgänge och ordentlig afterski.

Snö-å-ja!

Kristin puffar pillows i Gressoney

2005 spenderade ett glatt gäng, bland annat Markus och Kongo, en hel säsong i Gressoney. Under denna vinter fick hålan, på grund av sin ringa tillgång på snö, smeknamnet Gräs-å-nej. När vi tittade på snöprognoserna förra veckan spåddes stora mängder vitt guld i det italienska Monterosa-systemet. Med viss tvekan packades väskorna för att ge oss av mot byn i Aostadalen. Beslutet att ge orten en andra chans har vi inte ångrat!

Sol, slask och husdjur

Jenny lägger stor slasksväng

Slask är kanske det mest underskattade skidåkarunderlaget. Många förknippar slask med puckelpist tillika flaskhals som bron över E14 i Åre förvandlas till redan vid 13-tiden under påsklovet. Alternativt den gråa substans som gör trottoarerna i Stockholm svårframkomliga varje januari. Vi är dock många som uppskattar slask på ett helt annat sätt.

Les Deux Alpes – De Två Alperna, eller för oss: Den Andra Alpen

Erika och Jenny på en liftfri topp i Les Deux Alpes

Efter ytterligare två dagar med stekande sol och slask i hemmasystemet var det dags att se om det fortfarande fanns kall snö kvar i grannbyn Les Deux Alpes. Utan någon högre stressnivå lastades takboxarna för ännu en utflykt.

Utforskning av nya åk på hemmaplan

Öhrn smiskar Le Pyramide

Värmande sol från en klarblå himmel, få minusgrader och svag vind. Tyvärr har tidigare stormbyar och en allt för hög fryshöjd* transformerat den några dagar tidigare härligt fluffiga snön till vindpackad högt upp och skare längre ned. Detta väder inbjuder dock till mod att våga bege sig på rekognoscering längre ut i periferin, för att bredda portföljen av valmöjligheter vid nästa nederbörd.

Montgenèvre – det rimmar på bäver

Glada miner inför crépesätande

Att rasta bilarna längs serpentinvägar mot nya orter kan ha fler syften än jakt på bra snö. Även brantåkare har gastronomiska behov. Till exempel serveras det fantastiskt kaffe och varm choklad i Italien. Att det dessutom ryktats att Montgenèvre, en fransk ort i det fransk-italienska liftsystemet Vialattea, fått mest snö de senaste dagarna avgjorde saken.