En dag på vift - Ett första test av Serre Chevalier

Kristian i Serre Chevaliers skog

Efter första veckans orgier i sol och slask hade vi i lördags kväll äntligen glädjen att välkomna Erika, Kongo och Simon. Några dagar senare kom snön, men det visar sig att för närvarande är det inte bara gräsets grönska utan även pudrets djup som är bättre på andra sidan.

Ny snö på Alpe d'Huez sluttningar

Sista åket i kvällssol

Med ömma bilbakar sladdade de nyanlända från västsverige in i byn med tom tank på äkta Kramer-manér. Efter att de fått äran att uppleva stekarvärmen drog det äntligen in lite moln i måndags kväll och när klockan ringde i tisdags morse hade imponerande 12,7 cm snö lagt sig. Taggade som sällan förr drog vi upp på ett vindpinat, småljummet, flatljusbeklätt berg och körde på efter bästa förmåga. På eftermiddagen orkade solens strålar tränga sig aningens genom molnslöjorna, men tyvärr hjälpte det föga i syfte att minska vår längtan efter riktigt bra puder. Följaktligen nyttjades den moderna it-världens samtliga attribut friskt under kvällen för att tråla nätet efter information angående snömängder i närliggande skidorter. Efter genomfört öråd och ett otal vändor till grannbaren med gratis wifi beslutades relativt enhälligt att ta en tripp till det mytomspunna Serre Chavelier.

Sagt och gjort, efter lite väl mycket snoozande i morse kom gröten på bordet och bilarna fylldes. Efter dryga timmens svängande på minimala alpvägar lastades bilarna ur i den lilla byn Monetier i Serre Chevalier’s skidområdes västra utkant. Ett berg med bättre förutsättningar för skogsskidåkning får man leta efter. Enorma områden med gles lärkskog täcker större delen av dalen och formligen vrålar efter att bli genomkorsad av primalskriandes svenskar i grälla skidkläder och breda plankor under pjäxorna.

Simon och Kongo kramar livet ur sina ryggsäckar

Första bästa stollift bestegs och det tog inte många höjdmeter innan insikten att sanningshalten i ryktena om ställets skog stämmer mer än väl överens med verkligheten. Ett par timmar senare var tvivlet mot dagens möjligheter inte bara bortblåst utan fullständigt utbytt mot skollinjals breda flin och stav high-fives.

En lunch senare glesnade molntäcket och vi fick chans att fullända dagen med ett par åk ovanför trädgränsen i en snökonsistens som är svår att sätta ord på. När franska liftwaffe i kombination med farligt trötta ben till sist förvägrade oss fler höjdmeter kunde vi inte annat än se fram mot nästa gång vi tar oss över till detta imponerande område.

Så vad drar man för slutsatser efter en dag som idag?
Ett: Skidåkning är kul.
Två: Åk tillbaka till Serre Chevalier.
Tre: Varför bor vi inte här istället för i alpernas statistiskt mest solbeklädda och danskbesökta berg?
Fyra: Vi gillar snö.

Kristin

Simon

Markus

Erika

Jenny

Kristian

Kongo

Kristin

Jenny

Det var det för idag, hörs snart igen!